Utmaningar inom återbruk

– När vi arbetar med inventering inför rivning är det oftast i första hand utifrån perspektivet att inventera miljöfarliga ämnen. Men i det arbetet brukar vi alltid ha med ett återbruksperspektiv, och samtidigt inventera om det finns möjligheter att återbruka delar ur fastigheten, berättar Elin Hedlén.

Elin Hedlén beskriver även hur de i vissa fall får i uppdrag att göra en än mer riktad återbruksinventering. Vilket innebär en noggrannare kontroll, och inte bara en beskrivning i generella termer.

– Våra uppdrag har en väldigt stor bredd, och det innebär att vi arbetar med återbruk både kopplat till infra och hus. Oavsett så finns det nästan alltid möjligheter till återbruk.

Utmaningar med vilja och garantier

En stor utmaning är dock viljan att återbruka när möjligheten faktiskt finns. Elin Hedlén beskriver hur hon ibland möts av uppdragsgivare som har möjligheten att återbruka mellan egna fastigheter, men där man i slutändan ändå väljer att köpa nytt.

– Det är klart det är frustrerande ibland när det finns potential att återbruka som inte nyttjas. Det kan till exempel vara att det i en fastighet ska anläggas en ny uteplats, men istället för att använda marksten och utemöbler från en av kundens andra fastigheter i grannkvarteret som ska rivas så väljer fastighetsägaren att köpa in nytt till det en och slänga från det andra. Om en fastighetsägare med lätthet skulle kunna återbruka egna material men ändå väljer att köpa nytt, så förstår man att vi står inför stora utmaningar kopplade till återbruk.

Hedlén utvecklar sina tankar kring problematiken och menar på att det i många fall hänvisas lite slarvigt till problem med att säkerställa kvalitet och garantier på återbrukat material. Att det återbrukade materialet behöver kvalitetsgranskas är en självklarhet enligt Elin Hedlén, men ibland används det på ett sätt som för att slippa ta i frågan. Att det är enklare att friskriva sig och skylla på garantier än att behöva se det befintliga som en potentiell resursbank.

– Det finns ett behov av att kunna systematisera återbruk och särskilt kvalitetsgranskningen av återbruksbara byggmaterial. Vissa typer av produkter är såklart svårare att kvalitetsgranska än andra, särskilt om det är kopplat till brand och risk. Inte bara att utförda åtgärder och slitage under åren kan ha påverkat funktionen, utan även att kraven i nya byggnader kan ha förändrats. Helt plötsligt kan en dörr som setts som brandklassad i en byggnad och som är komplett inte anses vara brandklassad när den sätts in i en ny byggnad.

Nya krav hindrar återbrukandet

Samtidigt kan även nya krav hindra möjligheten till återbruk. Som exempel lyfter Hedlén upp arbetet vid en pendeltågsstation där befintliga trappräcken skulle bytas ut i samband med en utbyggnad. De befintliga räckena kunde då inte användas på en ny plats då nya föreskrifter krävde andra mått på räcket än den tidigare standarden.

– Det är självklart att vi måste ha ett säkerhetsperspektiv även inom återbruk, säger Elin Hedlén. De räcken som redan existerar fyller sin funktion och hade kunnat sitta kvar i många år till, om nu inte förutsättningarna runt dem gjorde att de behövde flyttas. Och trots att de sågs som funktionsdugliga i sin ursprungliga placering så ses de inte som funktionsdugliga på en ny plats. Hur mycket större risk utgör de på den nya platsen jämfört med där de satt innan?

Att riva med återbruk i fokus

En annan utmaning som försvårar möjligheten till återbruk är hur saker demonteras. För att möjliggöra återbruk behöver återbruksperspektivet finnas med i samband med rivning, så att den kan utföras varsamt. Hedlén påpekar att även om en rivning genomförs väldigt varsamt så finns det alltid risker att något ändå skadas, vilket kan ha en stor inverkan på möjligheten att återbruka produkterna.

Även efter rivningen är det tyvärr fortsatta utmaningar för att möjliggöra återbruk. De nedtagna produkterna kan inte alltid nyttjas på en gång, vilket kräver såväl logistik som lagerhållning. Alltfler återbruksaktörer har positionerat sig på marknaden för att förenkla processen med såväl lagerhållning som logistik.

– Att det nu finns aktörer på marknaden är välbehövt. Problemet är dock att få till timingen mellan demontering och uppförande. Redan vid projekteringen skulle man behöva veta om det kommer att finnas möjlighet för återbruk, och senast vid rivningen behöver man veta om man ska tillvara på delarna eller inte. Det bästa är alltid att ha med återbruket redan vid projekteringsstadiet, så att det blir en grundförutsättning för uppdraget.

I sina uppdrag möter Hedlén ibland en oförståelse för hur stora möjligheter det finns med återbruk i uppdragen. Hon menar på att det finns en viss omognad i branschen fortfarande, där återbruk är viktigt men där fastighetsägaren gärna ser att någon annan tar hand om det.

– Som privatpersoner är vi duktiga på att återbruka, och vi har möjlighet att på egen hand kvalitetsgranska det vi köper begagnat. Jag upplever att man som fastighetsägare blir lite rädd när det blir storskaligt. Att det helt enkelt är smidigare och enklare att köpa nytt.

Elin Hedlén avslutar med att hon ser positivt på att branschen blir allt mer uppmärksam på återbruksfrågan.

– Jag hoppas att vi genom olika certifieringar och genom att återbruk är på agendan kan visa på att återbruk kan vara det bästa valet, sett till såväl hållbarhet, ekonomi och enkelhet. Nu närmast pågår också ett FOI-projekt som bland annat är finansierat av Re:Source och STS som handlar om att kvalitetssäkra återbrukade produkter. Det blir spännande att se vad resultatet av det projektet blir!